23 januari 2007

Vad kostar ett "hej"?

Sitter hemma i min lägenhet, skriver med Hanna på msn, tittar på tv lite halvslött och är medveten om att jag borde både diska, plugga och vika lite tvätt.

Istället sitter jag här och känner en känsla av tomhet, en känsla som så otroligt många människor känner varje dag, varje sekund.
Och aldrig ser vi dem, de passerar oss varenda dag, flera gånger per dag. Vi tänker på vårat, våra planer, meningslösa små saker som vad vi ska äta till middag eller om tröjan får oss att se tjock ut. Om man skulle ta och köpa skorna trots att de var så dyra...

Jag undrar hur många människor vi möter varje dag som funderar på varför de egentligen lever, om det inte vore bättre att avsluta det hela.

Jag undrar hur många som går omkring och känner sig oälskade och oförmögna att känna sig som en del av sitt eget liv.

Det var bara en tanke som slog mig, jag tror vi måste bli mer uppmärksamma på vår närhet, på människor runt omkring oss, även om vi kanske inte känner dem. För vem vet, om du säger hej, så kanske du kan hjälpa någon att se en strimma av ljus. Och vad kostade det dig? Ingenting.


Tänk på vilken betydelse ett hej kan ha, ett leende i förbi farten eller bara en vänlig blick.
Visa människorna runt omkring att du ser dem, ett hej kostar dig igenting. Men kan vara värt miljoner för någon annan.

Det ska jag göra, i morgon är det jag som hälsar och dagen efter det och dagen efter det. Kanske vi säger hej åt varandra.


Låt det bli en utmaning, säg hej åt någon du inte känner i morgon, le åt en kassörska, hälsa busschaufören god morgon, eller helt enkelt, ge någon annan ett leende.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken skön tanke!

Annela sa...

Tack för att du tittade in till mig.. Kul med lite nya inlägg. Jag kan trösta dig med att min mamma, som blev 80 år aldrig lärde sig höger och vänster. Jag brukade skoja med henne och säga "goddag-handen" och "icke-goddaghanden" och det gick jättebra. Du får gärna låna dem. Som tur var körde hon aldrig bil.

Glöm det där med dragkedja - det heter ju blixtlås!!

Att säga HEJ till en främling blir inga problem för mig. Jag hejar på alla som kommer in i garnbutiken och oftast också till buss- och spårvagnschauffören.

Anonym sa...

Utmaning tagen! Bra initiativ!

Sofia sa...

Tack till er alla tre för era inlägg.
Annela - Jag kör med skriva handen och, ja vad man då ska kalla den andra. Annars så har jag ju mitt lilla födelsemärke :D

Anonym sa...

Jag tror faktiskt att man var artigare mot främlingar förr i världen, att man hälsade på dem man mötte på stan och så vidare. Detta skick lever ju kvar till exempel inom friluftsliv: fjällvandrare och båtfolk hälsar ju alltid på främlingar.

Anonym sa...

Ett leende är så avgörande. Jag minns när jag mådde så väldigt dåligt. Ett leende då hade kunnat rädda hela min dag. Jag tänker ofta på det.