Dragkjegra, höger och vänster.

Min mamma ringde så sött igår, hon hade läst min blogg och ville bara fråga om jag diskat.
-Ja, mamma, det har jag :)
Hon hade även märkt att i samma inlägg hade jag mixat höger och vänster åt höger och vänster.
Jag fick idén att berätta om mig själv då, om allt från att inte skilja på höger och vänster, att fortfarande ha ord man inte kan säga och tabun som finns i vårat samhälle.


När jag var yngre hade jag problem med vissa ord, dragkjegra och gaberob. Minimala saker kan man tänka sig, men inte i en ung klädintresserad tjejs liv. Garderob har jag efter många om och men lärt mig säga. Men Dragkedja, kan jag fortfarande inte säga, jag kan säga Drag och Kedja, men i kombinationen blir det Dragjkegra. Har gått hos talpedagog, har suttit i timmar och övat själv. Men det fungerar inte så bra. Så jag hittar genvägar, säger blixtlås eller snabbar mig över ordet så att ingen ska höra att jag inte kan säga dragkedja.

Är snart 21 år och kan inte säga drakedja, det är någonting jag verkligen skäms över, någonting jag aldrig pratar om. Läser till lärare och det är då och då vi halkar in på barn och talsvårigheter, aldrig nämner jag att det fortfarande finns ord jag hellre undviker än säger då jag säger och tidigare har sagt på fel sätt.
Även om jag idag kan säga majoriteten av dem.


Jag skiljer inte på höger och vänster. Eller det gör jag om jag kollar på min Vänstra hand för där har jag ett rosa födelsemärke. Men tittar jag inte på handen så vet jag inte om det är höger eller vänster som är åt ett specifikt håll. Vägbeskrivningar är ett helvette, jag hatar vägbeskrivningar.
Jag säger, efter det röda huset vid älven ska du svänga in mot hyreshusen. Jag säger rattsidan om jag inte kan hitta något att guida efter. Jag pekar, vänder och vrider mig när jag ska förklara, kollar på min hand och säger osäkert vänster. För jag vet inte, skulle mitt födelsemärke försvinna skulle jag garanterat villa bort mig inom en vecka.

Men varför är det så pinsamt, vi erkänner att vi inte kan laga mat, att vi inte kan sy, att vi är dåliga på matte eller inte kan skillnaden på verb, substantiv och adjektiv.

Skillnaden är att det är saker man lär sig i skolan eller hemma och som egentligen inte är så viktigt att kunna och som man inte förväntar sig att man ska kunna, men i dagens samhälle så är höger och vänster något vi tar förgivet att alla klarar av. Vi tar förgivet att alla har klarat av att lära sig att säga alla ord som används dagligen. Jag kan med ord som, meritokratiskt, jag kan sy och laga mat men jag kan inte säga dragkedja, är det någon som vill byta?