Vad händer...?
Jag är en känsloperson, jag lever och andas glädje. Respekt är min näring, komunikation min drog.
Just nu känner jag mig död, döende, mördad, förtvinad, avslutad.
Jag hade planerat att åka ned till Stockholm i helgen om det var så att Daniel skulle vara tvungen att jobba. Har längtat så efter honom, saknat att krama honom, att prata med honom och att bara vara nära honom. Saknat saker så som att få säga god morgon, att få äta tillsammans. Och andra saker som man bara tar för givet i vanliga fall.
Jag har saker att göra här hemma i min stad också, jag har vänner, jag har jobb, jag har en lägenhet, jag har skoluppgifter och husdjur. Vi pratade tidigare i veckan och han sa att han skulle få veta i slutet av veckan om hur mycket dom skulle behöva jobba i helgen. Igår morse (torsdag) pratade vi igen, han skulle höra av sig på kvällen. Och vi skulle prata om, om jag skulle åka ned.
Klockan är nu 8:30, inget sms har dykt upp, ingen telefon har ringt, och msn har legat död.
Det låter kanske löjligt att reagera över sånt, men det har varit jobbigt länge. Distans och jag är ingen bra kombination. Jag gillar närhet.
Just nu känner jag mig bara utmattad, känner mig inte respekterad, känner mig ensam och ledsen. Jag vet inte ens om jag vill åka ned längre. Och framför allt om jag ens kan, nu när jag inte fått nått besked. Det är inte bara en sak som måste lösas. Jag har ett liv jag också.
Han verkar inte förstå det. Det gör ont. Känner mig så betydelselös.
3 kommentarer:
Men du ... gumman ... nu vet jag inte om ngt har hänt sedan du skrev det här men glöm inte bort att ni är två olika individer som ser på saker och ting på helt olika sätt. Säkert är det så att han inte alls ser på det här som du? Å jag minns hur det var när jag ingick i ett par ... ständigt dessa missförstånd för att han såg på saker på ett annat sätt än vad jag gjorde. Trots att det var samma grej liksom.
Nu blir jag alldeles gråtfärdig, när jag läser hur ledsen Du är. Men jag får hålla med Christina. Jag förstår att det är oerhört viktigt för Dig att få veta, att få svar, det är en självklarhet. Har Du sagt det till honom, hur DU känner? Hoppas det ordnar sig för Dig. Kram, kram.
Hej hej älskade vänner. Tack för era kloka meddelanden. Just nu sitter jag på Kallax och fördriver tid tills mitt flyg går om över 1½ timme (till Sthlm). Åkte tidigare för att få slappna av, käka flygplats krubb och surfa gratis :P Nej då. Hade problem med min biljettbokning så jag fick komma tidigare och lösa det.
Hur som helst så är det ganska bra just nu, vi har pratat rätt mycket idag. Pratat om oss och våra förutsättningar om han ska stanna där nere (Malta). Vi var rätt överense att det här inte är någon idealisk lösning och den passar inte oss. Så den här helgen blir det att reda ut känslor, praktiska saker och framför allt om och vilken relation vi ska ha till varandra i framtiden. Känner mig ändå rätt klar och medveten, inte ledsen och tappad som jag trodde utan stark och ja, avslappnad.
Ha en trevlig helg allihopa. Jag lovar att uppdatera er så fort jag är tillbaka i Luleå och kylan :)
Skicka en kommentar