Pyjamas i tvättstugan

Jag har tvättstugan i huset där jag bor, en trapp ned. Kl 7 en lördagmorgon när jag har tvättid är det ytterst få gånger jag orkar ta på mig nått vettigt. Oftast drar jag på mig en t-shirt och ett par mjukisar och springer ned barfota. Utan en tanke på att jag kan möta någon eller så.

Idag är en sån dag, väckaren ringer, jag tar ikeapåsen i handen och nyckeln i den andra, går ut i hallen, drar på ett par mjukisar och släpar mig sen uti trapphuset.

Upp o ned till tvättstugan går jag sen ett par gånger. Barfota, "I love Norrlänskt"- tshirt och ett par mjukisar i strl "super stora". En granne kommer ned till tvättstugan för att boka en tid, säger hej och tittar på mig lite fundersamt. Har aldrig träffat människan förr så jag tänkte inte mer på det.

Stoppade in tvätten i torskåpet, badlakarna i torktummlaren och började gå upp för trappen. Då hör jag en röst "Hej Sofia". Holy smoke, vad ska jag göra, fortsätta gå? Stanna och leka sjuk..? hmm. Mina grannar och närmaste vänner är vana med min tvättstuge-utstyrsel, men ingen annan har någonsin sett mig så. Jag vänder mig iaf om och hoppas innerligt att det bara är nån obetydlig. Icket, eller jo, men. Heeey, han är snygg. Visade sig vara en kompis åt en kompis som jag träffat på en fest i höstas.

Första frågan som kom var givetvis, "Nyvaken?"

Svarade ja, men ärligt talat så har jag varit vaken i över 2 timmar.
Avslutade samtalet snabbt och gick in i min trygga vrå, drog på ett par jeans och en polo.
Suck, varför bryr man sig egentligen om obetydliga människor ser en när man inte orkar anstränga sig?

Bild från: http://www.parrotscanada.org