Idag...

...är det jag som är burströmskas finaste flicka.

Vågen har hamnat på 85 kilo i veckan, - 15 kilo på 3 ½ månad utan att jag ens gjort någonting medvetet.

Har funderat fram och tillbaka på vad som hänt i mitt liv som gjort att det vänt så och efter många turer och vändor i tankar och dagar så kom jag fram till att det är exakt så länge sen jag började fundera över mitt och Daniels förhållande, om vårt varande eller inte varande och började min vandrig mot vårt inte varande.

Jag är rätt stolt över mig själv, men inte pga. viktnedgången utan den glädje som det beslutet skänkt mig. Men att jag också klarat mig, jag har orkat, trots att jag känt mig mer ensam än jag någonsin känt mig tidigare. Jag har suktat efter närhet och ömhet, gråtit floder av tårar för att vi inte klarade det.

Idag känner jag mig stark, rätt vilsen i livet ibland men jag känner mig start. Glad, modig och framför allt. Jag känner att jag vet vad jag inte vill.


Idag ville jag köpa en klänning och leva knapert resten av månaden. Här har du den: