15 april 2007

Vilken underbar helg.

Ända sen i tisdags har jag inte haft annat än trevligt, tack alla mina kära vänner.
Jag har kännt mig så älskad, så omtyckt. Så mycket värme och så mycket kärlek.


Men idag känner jag mig ensam. Katterna sover, jag borde diska och lägga undan tvätten.
Men jag vill verkligen inte, jag vill bara sitta ned och prata med någon som bara vill lyssna på mig.
Jag vill ha en kram av någon som vill krama mig, en hand på axeln bara för att.
En människa som vill utmana mig, uppskatta mig, uppmuntra mig och samtidigt låta mig vara ifred när jag behöver. En människa som vill att jag ska uppskatta, utmana och uppmuntra den.

bara för att

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ååå då skulle jag ju läst det här igår. Förstår precis hur du kan känna. Stumpan. Ibland får man klappa sig själv. Stor kram!!!

Anonym sa...

Kram.